Gömd i en "stark fasad"
Det finns "två" personer i dig som kommer fram vid olika tillfällen, du känner dig klyven av allt som händer och kan inte riktigt få grepp om det. Det är ingen som ser... bara du som känner. Mer och mer känner du att du kommit långt ifrån den du en gång var. Det är fortfarande ingen som ser när du känner det som mest. Gömd i en fasad som låtsas vara stark när du egenligen skriker efter hälp. Din "starka" sida/person ber dig att hålla käft... Här ska fan ingen gråta! Din "svaga" sida/person gör allt för att synas, ta sig fram på ett fel sätt och allt blir förvirrat. Något här är inte riktigt som det ska vara! Vart finns vägen bort från denna upp och ner vända gång? Någonstans finns den jag vet!
Tankar!!!
Ja, nu skriver jag här igen! Det är massa tankar som snurrar i huvudet, vad ska man göra åt det? Jo, kanske skriva en låt eller någon dikt. Men i bland känner jag inte för att göra det utan bara hålla det inne. Det går i perioder i bland känner jag mig riktigt kreativ och kommer på en massa, men så kommer dom dipparna då man inte får ur sig något men ändå har så mycket i huvudet!!! Men det är väl så det är. Det är iaf oavsett gött att skriva av sig när man väl har något att skriva. Det är när man känner sig nere som man har bra ideer till nya låtar hela tiden! Det är då tankarna tar styr över texter som senare kommer till låtarna! Det är knepingt men sant och jag är tacksam för att jag kan ta ner dom tankarna och bara göra texter av dom rätt av och sen på något sätt få fram en mening som alla tolkar på sitt sätt!! Det känns bra så, så får man hoppas på att det är några som lyssnar och läser!!
Tack Care!!!
Flåsandes i nacken
En verklighet av vilsna sorger
Jag lever ensam i min egna värld
Det jag ser stänger dig ute
Som ett vimmel av vilsna sorger
En värld av verklighet du inte så kan se
Där man bara falskt kan le
Att bygga upp till den man tror man är
En hårdhet av ett innre sinne som bara rasar
En svaghet man bär
Så varför sa du att du va kär?
Ditt falska leende
Visar ju bara vart du som jag är!
En verklighet av vilsna sorger
Förbjuden kärlek
Tänk dig att du är kär i någon fast det är förbjudet
Tankarna som drar dig dit du inte får vara
Spänningen som uppstår
Nyfikenheten som gör dig galen
När du plötsligt står där öga mot öga
Glänser det i ögonen av spänning
Du undrar vad hon tänker
Så förbjudet men så vackert
En förbjuden kärlek
Så långt ifrån
Men ändå så nära
Kasta en sista ros
Vad är det du ser som jag ger?
Är det så för vad som än sker?
Är det meningen att ha ont?
Känslan att sakna
Kan kännas 1000 knivhugg
Men vem bryr sig ens ett dugg...
Livet gör ont , jag tror du vet
Det märker ju vi som slet
Fasan är att stå vid din begravning och kasta en sista ros
I drömmen
Jag såg dig dansa igenom vindens kalla drag
Utan att tänka frös vi till is
Tiden stanna och allt förblev tyst
Dagen kom och jag vakna ur min dröm
Tänker på vem det var jag såg
I drömmen
Av det jag kommer ihåg
Vila i frid Mattias Lindberg
Ja, här om dagen så gick en gammal vän bort vid 22 år ålder, han var en gång i tden en vän som man dagligen var med. Men åren gick och man gled ifrån varann och tappa kontakten helt. När man fick höra att han inte längre fanns bland oss så fick man sig en tankeställare. Väldigt tråkigt att det som hänt, hänt. Jag vill bara säga vila i frid Mattias Lindberg
Musik på framfart!
Ja, nu på söndag blir det gig! Denna gång på Älvängens vårmarknad! Det ser jag fram imot väldigt mycket. För jag vill just nu mer än gärna visa mig och det jag har att säga med mina låtar! Känner att jag har så mycket som jag egentligen inte har visat. Musiken hjälper mig att prata om mig själv kan man väl säga vilket jag i vanliga fall inte riktigt gör på det sättet. Därför är musiken som jag sagt många många gånger en terapi för att lättare ta sig fram!
Det är längesedan
Du och jag som vän
Jag vet nu vad som hände sen
Förlåt för att...
Förlåt för att jag tog din lycka i från dig
Förlåt för att jag förstöde din dröm
Förlåt för att jag skratta åt dig
Förlåt för det jag sa...
Jag ser på alla andras problem och dömmer dom för det
Men jag missar det viktigaste
Att se på mina egna
Va fan jag gör!
Så jag hoppas och tror att det inte är för sent...
Att bli förlåten
Och mot toppen gå
Ingen är bäst men ingen ska va sämst
Titanic 100 år
Ja, detta dygn för 100 år sedan kl 23.40 till ca 02.30 inträffa världens då största olycka och den rör mångas känslor än i dag. Det är Titanic jag pratar om. Under min uppväxt har just denna händlese påvärkat mig väldigt mycket, det börja med att en av mina äldre bröder hade ett skolarbete om Titanic. Sen med tiden så lyckades jag uppfatta det och tog åt mig hela händelsen. Jag börja med att rita mycket, rita bla av båten när hon sjönk baserade på bilder som fanns i boken jag låna minst 100 gånger på biblioteket. Jag byggde till och med en modell av henne och var med i en tidning där man skickade in teckningar. Jag har med tiden byggt en till modell senast 2005 och kommer under slutet av denna månad bygga en till! Nu när det precis på dagen är 100 årsedan olyckan hände så väcks Titanickänslan inom mig till liv igen och det kanske är bra för ett tag. Nu ligger Titanic vilandes på botten av attlanten på ca 4000m djup och sakta vitrar sönder. Det var 2224 människor ombord vid kolisionen, 1514 strök med ner i djupet och 710 klarade sig. Med tanke på att det var för lite livbåtar förhållandes till hur många som var på Titanic gör att man får en skrämande känsla om hur det måste ha vart under de sista timmar innan hon försvann ner i djupet. RIP till alla som fick sätta livet till för Titanic!
Rädslan för bli utstött
Man måste förstå djupet för att se
Fasaden är endast ett tomt skal
Alla kalla blickar döljer en osäkerhet
Alla hårda ord döljer en svaghet
Att ge igen för det som gör ont
Är bara en billigt ursäkt för att"må bättre"
Ett evigt sökande efter bekreftelse
Och rädslan för att bli utstött
Men man måste förstå djupet för att se
Fritt att tolka till vårt egna
Ja, nu är min 3:e låt inspelad! Låten heter "Va det nått jag sa?" Och det känns väldigt skönt. Kommer dock inte släppa den än, utan den kommer på en skiva som jag håller på med just nu! Kommer troligen spela in en eller två låtar till, för jag kommer ha ca 4-5 låtar på skivan. Låtarna handlar om självupplevda saker, från olycklig tillvaro till lite glada toner som innefattar bla den första låten jag spela in "Vårt älskade göteborg". Jag är stolt med det jag hitils har skrivit och ser fram emot nya låtar som ligger på hyllan i väntan på att skrivas klar. Musik är terapi för mig som för många andra, Vissa älskar att lyssna på musik, andra älskar att skriva musik och båda två. Det är känslan i låtarna som jag försöker komma åt med texten (huvudsakligen) och musiken. Staffan som hjälper mig att lägga arrangemang har många års erfarenhet av musik och vet väldigt bra hur jag vill ha låtrana, liksom vi bollar ideer och kommer fram till vad som bäst passar den känslan jag är ute efter. Ett stort tack till han! Jag tror på det att man tolkar låtarna på sitt sätt tillsammans med sina egna erfarenheter för att så sätt göra det till sin egen, jag menar alla är vi olika! Jag vill med musiken få en gemenskap som hjälper oss igenom svåra tider och finna tillbaka styrkan. Jag tror på det jag gör för att i framtiden nå fram till alla dom som kan relatera till mina låtar! Och till sist men absolut inte minst så är det nog ärligheten är det viktigaste, jag står för det jag säger i låtarna. Jag menar jag är inte den bäste och inte du heller. Ärlighet lever längst!
Take Care!
Inget att ta förgivet
Tänk om du sa att du tog allt förgivet
Tänk om du visste hur allt skulle vara
Tom om världen var bättre
Vi tar inget förgivet
Låt oss följa flödet
Se vart det far iväg
För varje dag som kommer
Finns det alltid en väg att gå
Men inget att ta förgivet
Förtjänar vi att stå?
Ensam eller varm
Ensamheten sprider sig
Det är alldeles tyst
Inte ens ett litet knyst
Nattens dröm av värme
Som sakta svalnar
Vad som är meningen är ett mysterium
Om vi ens vet ett hum
Går vi vägen mot ens ende
Ensam eller varm
Tar jag mig fram