©Robin Lillfors

En frötrollande dimma
Som täcker dina ögon
Vilsen i dina fotsteg
Som åt vilket håll som hälst de går
Kanske i flera år
Dina kort visar vad du får
Alla vet vi vägen
Mot stora vida världen

Ses du som den du är
Vet vi vad du lär
Vad din tro nu än må vilja
Kan det bli att du får en villa
Låt din väg va stark
Som din monark
Nu har du det du vill
Med fötterna på jorden

Av alla dagar och nätter som gått
Från morgon till kväll
Från värme till kyla
Genom sinnets alla färger
Från höst till vinter
Från vår till sommar
Sätter det sitt tryck
Till den dag
Då hjärtat slagit sitt sista slag
Tar din själ från denna plats
Vart vi än kan tro
Är det där nog ro
När livet "tar" slut

Ett sätt att säga hej
Som att du var mej
Förkolnar dina ögon
Som jag sa tänk om
Du fölorar din blick
Kanske bara på ett klick
En förtrollad värld
Som du går och tror är värd
Jag älskar din blick
Som du tror
Jag kan bara skratta mig lugn
För du tror du bränns som en ugn
Jag visslar ett A
Efter va du sa
En väg att gå
För du vill ju va så rå  
Du "finner" din falska mening
Som du så väl bygger upp
Men jag vänder ryggen mot dig
Och kan bara skrattar mig gående bort
Det var så kort

Ett obehag kan komma
Vill då bara somna
Ett tyngande slag
Som att känna sig svag
I en tomhet
Där ingenting kan ta
Men vill ju bara va
Kan komma smygandes var da
Så vad var det jag sa

En falsk snällhet
Som ett nej från första början
Så varför ge sig in i hela denna "sörjan"
Man väljer vad man säger
Man väljer det man ser
Så snälla ge er bara av
Man ska stå för det man säger
Och inte ta det som en lek
Det är vad man väljer
Som skapar den man är
Jag lovar och svär

Jag är rädd
För din blick
Jag är rädd
För ditt slag
Var och när 
Vart som helst
Känner jag din anda
Men det du lär 
Ingen person du är
Flåsandes i nacken
Blir du klar som natten
Så svart att man blir matt 
Inget att tänka på
För det är inget man kan slå ändå 

Att vara rädd för livet
Som att vara rädd för döden
I morgondagens ljus 
Förblindar vi oss alla
För livet kan ta slut 
På bara en minut
En ovisshet du vet
Som är bäst att glömma
Ingenting att gömma
Bara se för det de är
Livet i fråga 

Alla de tusen själar som lämnat denna jord
Vart de nu än är 
Har sin historia att berätta
Från djupaste hav till högsta berg
Av sin tids händelse 
Ett avgörande sinne
Som ett minne som lever vidare 
Av det som blir kvar efter hjärtat sista slag 
Går vi bara om kring på denna jord ett tag
Men ett fotspår det blir
Av ett ekande minne
Som så efter lämnat blir

Lite musik från mig som speglar det jag känner i musiken dvs intrumental musik!

Jag lever ensam i min egna värld
Det jag ser stänger dig ute
Som ett vimmel av vilsna sorger
En värld av verklighet du inte så kan se
Där man bara falskt kan le
Att bygga upp till den man tror man är
En hårdhet av ett innre sinne som bara rasar
En svaghet man bär
Så varför sa du att du va kär?
Ditt falska leende
Visar ju bara vart du som jag är!
En verklighet av vilsna sorger

Jag säger bara att det kan finnas människor som bara snackar utan vett! Och du..just du ja är en av dom! Fattar du? För du har inga fötter att stå på! Visst fan behöver man inte gilla allt, men att snacka skit om personen ifråga är väldigt vilse förklarat! Jag säger bara landa på jorden och börja där ifrån! Så lovar jag att det är en början iaf!