©Robin Lillfors

Demoner som ser
Din själ
Ditt samvete
Vet vad du vill
Styr din frihet
I en stämma
Sjunger dom
Ditt namn
Du är fast
I ett kast
Kan försöka ta dig ur
En lek för dom
Men inte för dig
Ett beroende
Förstör
Styr dig som en docka
Så kasta dig ut
När du kan
Om du kan
För du har dig själv att skylla på

Jag kan förstå
Bara så
Du säger mig
Din väg
Jag lyssnar
Du går
Varje tankes val
Existerar möjligheten
Dinna vägar
Det är bra
För varje da
Kan du förstå?

Dagarna går
Timmarna går
Jag är här
Du är där
Efter några år 
Och sår 
En flashback kommer
Det är du
Vad ska jag göra 
Riktig röra
För du var en brinnande stjärna 

En röst viskar
Jag hör vad den vill
Min filosofi
Kommer fram
Styr mig fram
Allting är en snurrig väg
Upp och ner
Snurrar runt
Jag skrattar
Jag gråter
Jag tar mig fram
Har en tanke
Som viskar
Kanske du hör den
Det gör jag
Någonting kan det vara
Visst är jag här
Så låt mig svara
Jag viskar ditt namn
 

Du tror du vet allt
Du tror du är störst
Men säger jag nej
Förstår du ej
Du blir arg
Som en varg
Jag skrattar
Du du går
För du är som ett sår
Jag skrattar dig bort
Långt långt bort
Hahaha

Minnen som jag har
Kan i bland
Styra sina dar
Min ilska
Kan du känna
Det blir kallt
Du står hallt
Jag vet
Varför jag vet
Kanske du vet
Jag är här
Jag står ändå
Trotts ett missöde
Som byggde denna dag
Jag vet vad jag såg
Jag vet vad jag kännde
För det brännde
Det är som det är
Thats it

Så tomt
Ett bra tag
Ingen värme
Som man kan dela
Där man ligger
Där man står
Ingen kramgo eller så
Det tar
Hela dar
Alltid kalla
Så nu vet man
Hur det känns att falla
Man är van
Inte rött
Inte sött
Ganska trött
Har nästan glömt bort
Det är så tort
Så vill känna
Riktigt mycket
För att falla tycke
Eller något
Men inte detta
Som nu är här
Något nytt
Så är det sytt




 

The music4life babe

Bortom mitt öde
Kan jag inte se
Hade jag vetat
Skulle allt dö
Så vart jag mig än vänder
Bygger jag med mina händer
För det är det man vill
Sträva efter något värt
Som ett mål
Där jag har kämpat
Då mår jag bra

En undrande tanke
Kryper fram
Vad är det som händer
Kan inte förstå
En fråga
Kan göra allt
Men inte salt
Du får ditt svar
Och din undrande tanke
Är långt långt borta
Men bara för nu!

Ja, idag var det sprut dax, jag det var inte så farligt, gör dock ont lite i min höger arm. Men det är no problemo..Så nu känns det lite goare.

Ett liv
En mening
Ett liv
En tid
Ta vara
På varje minut
Det lilla vi lever
Känns så långt
Universum
Existerar allt
Så kort
Så litet
Men ändå så stort
Ett mysterium
Som vi varje dag
Håller hand i hand
För en tid
Kanske för alltid

Kan du förstå
För att så
För kanske du vill
Devil
Inget helvete
Devil
Inget hat
Kanske du vill
Vanilj
Det är bra
Bara bra

Det är som en vind
Den blåser rakt emot mitt ansikte
Njuter av känslan
Som kanske är du
Men svårt att förblinda
Ett steg kan gå fel
Så säg mig 
Gör jag det rätta
Eller blir det fel? 
För kanske jag vill
Men ej vet jag det
Hoppas få det klart
Riktig fart

Ja nu har man vart där man minst vill vara, men det är ett bra ställe ändå. Kollade mina tänder, dom såg jättebra ut till min förvåning! Har fått för mig att dom inte var så bra, så har vart lite nojjig etc etc för det. Men det är bara jag i ett nötskal.

Så nu känns det bra i käften, nu sitter man här och gör nothing! jaja, ha det gött ffs.

Skriva en låt
Skriva en känsla
Kan betyda
Till dig
Från mig
Är det givet
Behöver inte vara bäst
Men inte sämst
En känsla
Kan va unik
Kan tala till dig
För jag skriver vad jag känner

I mina blinda ögon skriver jag
Känner av bokstav efter bokstav
Dom blir till ord
En mening
Det är mer än värd
Ge inte upp för att blunda
Det får mig bara att undra
Så häng med på min väg
Så får du se
Det blir värt

En evig saga
Inte klaga
Aceptera
Lika bra
Inte ångra
Inte stanna
Låt sagan gå
För visst vill man se
Hur sagan slutar
Så bara gå
Raka vägen på
Eller vill du stanna?
Inte jag

Vad handlar min blogg om? Om mig själv är öppenbart, men vad är det jag skriver då?..hmm jo jag skriver oftast dikter som speglar det jag vart med om genom åren och det jag känner för tillfället. And thats it!

Jag skriver det jag känner
För då blir vi som vänner
Delar våran väg
Som djupt satts sig här
Det är det som själva verket är
Jag har en tanke
Jag har en röst
Jag kommer säga det ja vet
Kanske en tröst
Så va de
Så ta det
För jag skriver 
Och skriver... 



  

Jag sitter nu
Bara sitter
Regnet gör sig starkt tydligt
Kylan kryper in
Men inget man tänker
Bara sänker
Men att ställa sig
Är bättre än att fälla sig
Så regnet faller
Inte jag
Det vet jag
Kanske du
Att tåget går
Även om det regnar

Som ett fall
I en hall
Kraften sugs ur
Dalar ner
Träffar botten
Långt ifrån potten
Men ja vill
Kanske ta mig ur
Hellerur
Men säger fuck till allt
Allt skit som tränger in 
I venerna
Och vänder allt
Till en ända grå saga
Här vill ja inte va
Som ja sa
Kanske en dag
Jag ser ett ljus

Jag sitter här åter igen, jo ja vet har enbart skrivit dikter ett tag nu, men kan ju kanske skriva lite mer här nu då. Har börjat en kurs på medborgarskolan och snart gått färdigt andra veckan. hoppas att detta ger mig något för att komma vidare! Det behövs, man måste veta vart man står för att komma vidare.
 
Jag fattar fan inte, det är något inom mig som liksom "häller" en grå massa över mig! Inte för att jag vill klaga och vill liksom höras, men så är det typ. Helt sjukt! känns som allt sugs ut ur mig. Är varken kreativ, har inget att gå på när jag ska skriva någon låt t ex. Helt tomt:/ Vad innebär detta? Har det någon mening?...Åhh man vill ju vara kreativ! och känna en innre drivkraft som tar än fram..håller på att jobba på den btw och hoppas att den tar mig någonstans. Har iof skrivit en del dikter som speglar det jag bär innom mig till viss del. Men det är det just nu som jag känner, vill ju fan komma på för att skriva ner ffs! Jag kan tänka mig att detta är en period som man tuggar sig igenom. Det är roligt att komma på, så tillfredställande för en själv. Jag är snart 21 år, vad vill jag med min framtid?
Är det musik?
Är det något annat?
Vill verkligen hålla på/jobba med något som påverkar människor! Till något bra givetvis, för jag vet hur det är att inte ha det bra, att inte ha någon självkännsla. Jag har ärna vart långt där nere, är till viss del där fortfarande, men dock mycket starkare. Det man har bakom sig påvärkar det man skriver och den man är Så det känns ju lite då när man inte kommer på något, men det beror ju på något som man måste leta sig fram till för att gå vidare. Man ska inte rycka på axlarna och säga det löser sig! Något som är bra att göra är att själv ta sig i kragen för att komma igenom det, att själv göra det är inte lätt för mig i alla lägen. Där imot vet jag om jag bara får tillräckligt med stöd, då jävlar!

Med det jag har skrivit här är i stort sätt vad jag känner och vill bara dela med mig av detta, det är många som jag där ute som känner likadant kan jag tänka mig.

Jag är den jag är
Jag har mitt mål 
Som en dag 
Jag kommer komma till
Med hjälp
Ibland
Kommer det gå!
Så stå
 

        

Varför så tomt?
Att inte känna
Inte se
För allting som man ser
Vill jag ju att du ler
Ditt innre vill du se
Så du kan le mer
För visst vill du förstå
Så du kan stå
Inga tomma tankar
Inga tomma steg
Jag lovar
Det går bra
Never break down

Rastlös som fan
Varför?
Så deprimerande
Finner inget
Som bra kan va
Så bra han sa
Tomma timmar
Simmar
Inte limmar
Vill jag hoppas
Men jag mår bra
Lika bra
Inget dåligt
Ska det va

Det skulle kunna ha svartnat
För längesedan
Skulle kunna ha gett upp
För längesedan
Men inser man
Finns ett ljus
Att hitta det är fan inte lätt
Ett märkligt sätt
Att förstå
Skulle gå
Men att leva igenom
Skulle kräva mer än att förstå
Att känna
Att se
Är inget
Att le
Men där man är
Kan man vara stolt
För en kämpe
Är vad jag är
Och kommer fortsätta
Kämpa

En ny dag
Ett nytt inlägg
Som man skriver
Ja du
Kanske bra
Kanske sådär
Men ändå ett inlägg
Kanske bara för sakens skull
Men det som betyder
Är ju att hålla gång
Och inte betyda
Men ändå
Det är bra
Trallala

Om det är något
Så finns jag
Du betyder
När vi pratar
Känns det bra
Det är härligt
Att det kan va
Du och ja
I motvind där vi stöttar
Våra känslor
Våra tankar
För det är så man gör
Det blir bra
Någon da
Det lovar ja

Ärren efter
Som sitter
Där efter
Kan göra så ont
Det som låter som en ond saga
Var en gång den onda verkligheten
Som sög dig ner i ärret
Ett öppet sår
Som stängde sig sakta
Levande helvete
Brann starkt
Att så imot
Är starkt
Med älden som motvind
Skalades man av
Att stå imot var ingen lek
Stolt över att ha klarat
Stolt över att ha överlevt
Kan luta sig tillbaka
Till det som gör en stakt
Music4life

Tja, var på fest hos en gammal polare igår. Har inte snackat med henne på 5 år. Och rätt vad det var så blev vi polare igen! vilket jag tycker är kul som fan. Så hon hadde lite fest hemma hos sig i går kväll:)..Var dock inte så mång och jag var den ända killen bland 7 tjejer. Men det kvitta. Lika skoj ändå!

Något har hänt
Vad vet du
Kanske vet ja
I gångens långa väg
Kommer sånt fram
Kanske nu
Någong gång
Herrejävlar
Säger du
Men inte ja
För ja vet
Allting har sin gång
Varje gång
Skrattet glömmer bort
Allting gott
Här och nu
Är vi nu
Så gå på nu

Mina tankar
Känns som min väg
Mina tankar
Är min vän
Varför?
Kanske meningen?
Det som hänt
Måste ut
Så hitta
En sätt
Med vett
Men än så är det mycket kvar
Till att känna toppen klar
Jag tror på mig själv
För den jag är
Det jag kan
Det jag ser
Kan jag förstå
Och gå
Jag kan fråga dig
Om du vill med
Kanske inte
Men det är du värd

Det är som ett gift
Som förgiftar
Dina vener
Din själ
Ett beroende
Som kommer
Sparkar dig ner
Så svårt det är
Att komma upp
Så sluta innan
Giftet träffat hinnan
Annars det svartnar
Sakta fram
Och man ångrar
Man ångrar...

Kanske ljusare
Kanske lättare
Det jag vill
Är det där
Mot ljuset
Mot värmen
Jag vill
För jag kan
Men hjälp
Det behövs
Då blir det bra!

Förvirrad går man
De tysta minutrarna kommer
Och allt mer frustrerad
Dimman tjocknar
Känns som en enda grå massa 
Det man gör känns inte
Instängd och förblindad
Grått och kallt
Vill komma ut
Ut ur all skit
Förvirrad blir man 
Av sin frustation och instängdhet
I motvid står man 
För någon dag 
Vänder det!
Även om det regnar 
Klarar man
Och även här
Men vill
Att molnen lättar
Och ljuset 
Visar 

På stranden vi gick
Med skorna jag höll
Ser jag hur det va
Det var du och ja
Ja visste
Men blunda
Guldet blev till sand
Till pris
Vinden vände
I motvind går jag
Den verkar ta i allt mer
Men ja vet
Vem jag är
Finna styrka
Att gå
För det är nu jag vet
Långt efter försent
Åren har gått
Men ödet är min tro
För jag är den jag är
Inte va!

Kommer ALLTID stå mig nära!
Just denna liven får mig att rysa i ca 5-6 min
Amezing!



Några år
Kan gå
Efter då
Men visst
Är man tillbax
Kan bli bra
Du och jag
Inte så 
Bara gå
Efter några år

Jag har mina minnen
Den jag var
Hur jag blev
Den jag är
Delar lever kvar
Samvetet styr
Men ren är jag inte
Önskar det
Men man lär
Av den man var
Gå vidare
Är något man tar